RSS Ronneby Segelsällskap

S/Y Elida - GÖTA KANAL 2001

Så var det dags för årets semestersegling, som är tänkt gå ostkusten upp till Mem och vidare genom kanalen, genom Vättern, sedan är det Göta kanal igen till Sjötorp vid Vänern. Här slutar Göta kanal och färden ska fortsätta på Vänern ett par dagar, till Vänersborg. Sedan tar Göta älv vid eller Trollhättekanal, som den också heter och vidare till Göteborg. Färden är sedan tänkt gå söder ut, via några danska hamnar runt Skåne och hem. Turen är planerad att ta max 5 veckor för sedan är semestern slut och det är dags för slit och släp igen.

S/Y Elida

Dag 1 Klart skepp eller….? Då är det söndagförmiddag och i eftermiddag är det tänkt bli avsegling.Det är den 8 juli, alltså andra helgen i juli, det vet varje sann Ronnebybo att då är det vår nationaldag "Tosia bonnadan", marknad med bl.a. karuseller och annat tingel och tangel.Men inte i år då är den flyttad, för att inte kollidera med någon annan marknad. Elida som båten heter är en maxi 95, segelbåt som är byggd 1979.Hon har måtten löa 9,5m exkl. peke och badplattform, bredd 3,2m, djupgående 1,6m, segelyta 47kvadratmeter, deplacement 4,3ton. Hon har en Volvo Penta, dieselmotor på 25 hk. Som är bra att ha på kanalen, för där varken kan eller får man segla. Vid lunchtid är Elida nästan färdigstuvad, det är bara färskmaten kvar som ska till. Hela tiden har man en liten stresskänsla att man vill komma iväg. En annan känsla man har, är att man glömt något. En tanke som även brukar dyka upp när man reser någonstans, när flygplanet drar på, på startbanan eller tåget lämnar stationen. Vid 14-tiden är allt stuvat inkl. färskmaten och vi ska lämna bryggan. Vi är 3 personer som ska segla första veckan och hoppas komma till Söderköping innan lördag. Söderköping är ett lämpligt mål med tanke på att det ligger vid E-22 och det är smidigt att komma med bil. Då är det meningen att Marie ska komma med bil och Bengt och Leif tar hem bilen och Marie och jag fortsätter. Vi som lämnar Angelskog denna dag är Bengt Löv, av vissa kallad flugornas konung. Hans erfarenhet av sjölivet består av att han är motorbåtsmarodör sedan många år tillbaka s.k. plastraggare men har även seglat en del, en snäll och lugn man, ända tills det vankas mat. En f.d. arbetskamrat till Bengt är också med på seglatsen. Han heter Leif, och det skulle visa sig att tack vare Leif behövde vi inte svälta eller drabbas av skörbjugg. Nu blev det inte direkt några Nobelmiddagar men korv och mos och annan husmanskost är inte dumt. Leif hade inte någon segelvana, men lärde sig snabbt både navigering och vad seglen skulle vara till. Det är kul när gastarna är intresserade.

Angelskog-Östra Hästholmen.

I strålande solsken kastar vi loss, och inga står på bryggan med våta näsdukar och vinkar. Det är en speciell känsla när man har hela semestern och framför sig ska vara ute på sjön, 4-5 veckor beräknas turen ta. Det blir motorgång ut ur Angelskogsviken ca 0,5 nm sedan sätter vi fulla segel, en sån underbar dag. Härlig vind 5-9 m/s, ska man klaga på nå……"nä dä ska man inte". Vinden kommer från öster, vilket innebär kryss efter Gökalv, man kan inte få allt. Vi går så högt vi kan i vind, bidevind, efter Gökalv, vilket innebär att vi har kurs på Utklippan. Sydväst om Hasslö beslutar vi att slå in mot Hyperion och gå inomskärs i Karlskrona bassängen, som dom kallade det under ubåtsjakten på 80-talet.Snacka om stor bassäng, tur den inte är uppvärmd, skulle gå åt några kärnkraftverk. Dom är ganska alerta idag på Kungsholmen, vi behövde inte vänta länge på broöppning. Det är nämligen dom som har hand "ommet", broöppningen, efter VHFanrop på kanal 12. Det blir motorgång inomskärs. Vi går via Möcklöbron förbi Svenön, väldans fint namn på en ö, borde alla öar heta. Sedan går vi in i Gåsefjärden och lägger oss vid ett berg, inte långt från där ryska ubåten U137 gick på grund. Det börjar skymma och vi steker korv." Men va nu då", vad är det som mullrar bakom Sturkö, och nu blixtrar det också. Åska.Vi flyttar båten till militärbryggan istället, det brukar blåsa från alla håll och kanter när det åskar och jag har ingen lust att gå upp inatt och flytta båten. Efter maten tar jag ensam en promenad, förbi några baracker, följer vägen upp ett tiotal meter. Där finns en gräsplätt som vi landade på för nästan 20år sedan, fattas ca 3månader.

Då för 20 år sedan var jag nyutbildad färdmek på räddningshelikoptern på F17 och vi ska flyga U-båtskapten till Karlskrona. Några 100 meter i SV riktning ligger Whiskeyubåten på grund, vid Torumskär i Gåsefjärden i folkmun kallad whiskey on the rocks. Medan vi väntar på ryske ubåtskaptenen, promenerar vi en liten bit söder ut till några baracker där det ska finnas fika. Jodå, vi fick fika, och medan vi dricker kaffe kommer det in ett antal stridsutrustade herrar, grönmålade i ansiktet, det var kustjägare och fallskärmsjägare. När man hörde de prata med varandra så förstod man att de hade inställningen att "ryssen" skulle komma och frita ubåten när som helst. Man märkte också av en kulturkrock, i flygvapnet pratar vi med varandra som vanligt folk, men det här var riktiga militärer, dom använde titlar hela tiden och det var chefen hit och chefen dit. Timmarna gick och någon rysk ubåtskapten behagade inte infinna sig, så det beslutades att vi skulle flyga hem utan honom. Vi startar upp motorerna, och då kom nytt besked, han skulle med. Så vi står och väntar med motorerna på tomgång och inte generatorerna inkopplade. Det visade sig vara ett misstag. Det kom ett slutligt besked, han ska inte med, vi ämnar åka utan honom. När vi ska dra på motorerna går inte detta. Vi har stått för länge på tomgång utan generatorer, batterierna är tömda. Vad göra nu? Detta är före mobiltelefonernas intåg och vi befinner oss på en ö. Det ska finnas ett stabsfartyg vid bryggan där vi ligger nu med Elida. Jag går dit, och ombord, där finns många "högdjur" och blir visad ner för en mycket smal trappa, inte lätt för en bredaxlad och, går in i ett mycket litet utrymme, där det ska finnas en telelinje uppkopplad. Jag knackar på dörren, "kom in" ryter någon andra sidan dörren. När jag öppnar dörren skulle man kunna tro att man hamnat i en tidsmaskin. Där sitter en mycket gammal man, undrar om dom har kallat in honom i det här något känsliga läget, Sverige har hamnat i. Han har guld längs hela armen, måste vara en riktig höjdare, han sätter sin monokel till ena ögat och granskar en från tå till topp och undrar vad jag vill. Jag fick låna telefon och dom lovar att jag ska få nya batterier. Senare kommer 3an en Augusta Bell med batterier, fel batterier. Får göra en ny beställning och marinhelikopter kommer ut med rätt batteri. Försmädligt att jag beställde fel batteri och behövde ta hjälp av marinen. Åter till nuet, efter promenaden är det kojdax. Själv ligger jag i förpiken, självklart på styrbord sida, där ska alltid skepparen ligga enligt gammal sed. Bengt knoppar i salongen och Leif i akterruffen.

Dag 2 Östra Hästholmen -- Kalmar

Kaffesumpsproblem.
Purrning 05.30 Bengt har invändningar, "ska dä här verkligen va nödvändigt", men Leif verkar pigg och är redan vaken. Vi kastar loss denna härliga morgon, tyvärr ingen vind och vi går norr ut mot farleden för motor. Efter någon distansminut kommer jag på att vi glömde ta bort bergskilen när vi lämnade berget igår, vi vänder, hämtar bergskilen och är åter på väg. Vi går farleden öster ut, mellan Torhamn och Långören tar farleden slut, och vi går NNO och upp i Kalmarsund. Det är fortfarande ingen vind och vi går för motor. Efter några timmar när solen kommit lite högre upp blir det väldigt varmt. Inne i båten är det skugga men alldeles för varmt när motorn är igång, i sittbrunnen är det dåligt med skugga och ingen vind som fläktar. Det dyker upp mörka moln över land, det är säkert åska idag också över Småland. Det är något konstigt vid horisonten föröver, det ser inte ut som något fartyg och inte ska det finnas något enligt sjökortet, som förvisso inte är helt färskt. Senare ser vi att det är vindkraftverk under byggnad. Men nu börjar det faktiskt fläkta lite, kan det möjligen vara lite vind från vindkraftverken tro? Nej vinden kommer från ost. Utanför Bergkvara sätter vi fulla segel, vinden ökar lite, vi gör ca 5 knop och allt är mycket härligare. Kaffet i termosen är slut, inga problem, när det är så lite vind och vågor går det bra att brygga under gång. Om man inte är så klantig ja. Med melittan full med kaffebönor och vatten stöter jag till den och allt åker utöver köksbänken, utom det som hamnar i kylen, på spisen, på golvet, bland matvarorna och utom det som hamnade i köksskåpen bland muggar, tallrikar, glas, skålar och andra prylar. Det blev till att diska, torka, skura och allmän rengöring och helt plötsligt är vi nästan framme i Kalmar. Idag har vi avverkat 50 nm, åskvädret drog aldrig ut till havs, vi hade strålande solsken, och efter Bergkvara segelbar vind för slösegling. Men varmt var det och ännu varmare är det i Kalmar hamn, vi ligger vid Ölands kaj, men kan inte stanna i båten. Vindstilla och solen steker rakt ned i sittbrunn. Efter avduschning från svett och saltstänk går vi på byn, hittar en relativt sval plats på en pizzeria. Mätta går vi en promenad längs hamnen i Kalmar och där ligger en gammal muséumubåt av whiskeyklass från Warsavapakten, samma typ som gick på i Gåsefjärden. Vi gick upp tidigt idag och det blev tidigt i bingen också.

Dag 3 Kalmar - Lökholmen

Via Påskallavik
Idag är det tisdag 10 juli. Solsken idag också och lite vind. Vi lämnar Kalmarhamn och går norr ut under bron för motor. I förrgår när vi var i Karlskrona skärgård, hörde vi på VHF-radion att det var ett räddningsuppdrag vid bron. Någon hade sett en person hoppa från bron. Ingen saknades och ingen hittades. Senare kom på VHF att vittnet "tyckte" sig sett någon, uppdraget avblåstes. Efter bron ökar vinden något och vi sätter fulla segel idag också. Det börjar mulna något och över Småland är det åskmoln idag igen. Efter Borgholm börjar åskvädret dra sig ut över hav. Ett går söder om oss, och strax efter kommer ett på kurs mot oss. En blixt syns ganska nära och vi minskar segelytan, då det kan vara kraftiga vindbyar i åskväder. Så kommer regnet och det regnar inte lite heller. Sikten blir helt plötsligt väldigt dålig, men innan sikten försvann kollade jag så inga fartyg var i närheten, för fartygsrutten går här. Efter 20 minuter drog åskvädret österut, vi slapp några kraftiga vindbyar och nu är det bara mulet. Vi passerar Dämman, som jag såg på ett reseprogram på TV, numera är någon slags konferenshotell. Gamla Dämman är en fyr, byggd på ett litet skär i norra Kalmarsund tillsammans med fyrvaktarbostäder. En ny fyr står några kabellängder öster ut. Efter Dämman styr vi NV kurs mot farleden som går mot Påskallavik och förbi Mönsteråsbruk. Där blir det motvind och vi tar ned seglen. Motvind borde vara förbjudet, att inte sjöfartsverket har tänkt på det. Strax efter farledens början syn något bekant föröver, en mörkblå Möre. Jojomensingen det är Christer och Brittmarie Cederlund boende på samma gata som undertecknad, som vi möter i farleden. Vi växlar några ord, dom är på hem väg från Sveriges kungliga huvudstad. Vi fortsätter i farleden och lägger så småningom till i Påskallavik. Vår motsvarighet till Svenske kocken i mupparna, Leif, fixar lunch åt uthungrade sjömän. Vi har fått råd, telefonledes från Bertil hur vi ska undvika skörbjugg, en verklig expert på området. När vi ligger i Påskallavik kommer det in en Maxi 1000 samma skrov som Maxi 95, och lägger till. Det är första gången jag ser en sådan båt med bogpropeller, trots det har han lite problem med tilläggningen. Stärkta av käket från gourmet-kocken, fortsätter vi norr ut i den otroligt vackra skärgården upp mot Oskarshamn. Här kan Ingmar Stenmark, Anja Persson träna, då det är väldigt tätt mellan sjömärkena, rena "plockepinn". Vi passerar Oskarshamn och så är det "plockepinn" igen, går intill Simpevarv, känner hur energin flödar. Och då är vi inne i Kråkelunds skärgård. Precis norr om Upplångö går det in en fjordliknande vik. Där går vi in på västlig kurs, sedan dikt styrbord åt norr några 100 meter, för att lägga till där vi låg med Freda, vår förra båt, en maxi 84. Det året var 1987, och vi hade sällskap med Magi, som också är en maxi 84. Tilläggsplatsen är ett berg, och naturen påminner mycket om en liten sjö i Blekinge med tallskog runt omkring. Då 1987 fanns här en minidjurpark, i dubbel bemärkelse. Djuren bestod av myror, flugor, nyckelpigor och andra insekter, inhägnade med pinnar och gräs. Föreståndare för djurparken var Linda 8år, och inträdet var 10 öre. Nu när vi lägger till här vid berget vid Lökholmen som platsen heter börjar det skymma. Vi stoppar in lite kolhydrater i ansiktet och sedan efter en lång dag är det dags för bingen efter 60 distansminuter på sjön.

Dag 4 Lökholmen - Sällsholmen N57 54´ E16 48´

Morgonen nästa dag börjar med att the Swedish cook, gasten m.m. Leif kastar sig i böljan blå. När han kommit upp i båten får vi lite problem för vinden har gott över på syd och tilltagit, vi har vinden in i sidan och ankaret håller inte mot. Vi måste flytta oss och går några 100meter åt syd, till ett annat berg, det är gott om dem här. Här ligger vi i vindriktningen, hela besättningen badar inkl. Bengt som skrämmer alla fiskar och eventuella sjöjungfrur. Efter frukost ger vi oss av, först åt ost för att komma ur fjorden där vi sätter storen och sedan länsar vi norr ut i denna vackra skärgård, förbi Västervik och Loftahammar. Andra intressanta öar vi passerar är Vinö, Älö, Händelöp, Spårö, Hasselö m.m. 6-8 knop gör vi med bara storen uppe, det gäller att se upp för jip när vi länsar i nästan plattläns, har fått bommen i skallen 2 gånger, "det kanske förklarar en del". Det visar sig att loggen visar 0,6-0,8 knop för lite, i förhållande till GPS, så det får bli en kalibrering så småningom. Bengt har vilat sig igenom dagens segling, han är väldigt bra på det, och när hans mobil ringer, är han lite yrvaken. När telefonören frågar var vi är, tittar han sig frågande omkring och så får han fråga oss var vi är. Nästa fråga från han som ringer, är hur vädret har varit och hur vi har det på seglingen, Bengt har ingen aning. Det har varit en del regnskurar under dagen, och det är en nu när vi ska ta natthamn. Vi går in i en smal lång vik, som jag legat i tidigare. Men vindvridningen som kom med regnet gör att tilläggningen i viken, misslyckas och vi lägger oss på nordsidan av en liten ö som heter Sällholmen strax söder om Båtsviken. Efter oss kommer det en båt till och lägger till, det är väldigt mycket båtar ute så här i högsommaren. Leif drar igång med det kulinariska, det är inte torsdag idag men det blir ändå veckans överraskning i form av ärtsoppa. Efter maten hjälper Bengan Leif, och vad gör Leif då, han vilar. Efter en "långpromenad" på ön, som är mindre än en fotbollsplan, är det bingdax.

Dag 5 Sällsholmen - Fyrudden - Stegeborg.

Obstinat f.d. förstestyrman.
Jag går upp tidigt och lyssnar på sjörapporten, det ska man alltid göra annars är man inte mycket till fritidsseglare. Det är ungefär som äta banan, man ska alltid se till att bananen är skalad innan man stoppar den i ansiktet. I dag är det kulingvarning från S till SO. Det är bara att purra besättningen så vi hinner till Fyrudden utanför Valdermansvik innan lunch, för då skulle kulingen vara här. Att vi vill till Fyrudden beror på att vi måste handla käk, så vi inte svälter och så är det där med skörbjugg också. Vi lämnar Sällholmen och sätter fulla segel och länsar norr ut. .När vi kommer till Stora Askö tänker jag lägga till och lämna tillbaka en hylsa som jag lånade för några år sedan när vi hade motorproblem. Men när vi kommer dit är det ganska många båtar vid bryggan som ligger bakom en holme, vinden ligger på, vi gör bra fart, det får bli en annan gång. Det går med bra fart och efter några timmar är vi i hamnbassängen i Fyrudden. Det är många båtar i hamnen och efter lite cirklande hittar vi en plats intill kaj. Akter om oss lägger sig en något skamfilad båt, besättningen är också lite skamfilad av lite många pilsner. Vi handlar, promenerar lite och ett par åskväder passerar ganska ära. Framåt eftermiddagen försvinner åskbyarna, det klarnar upp och vinden avtar något. Vi beslutar att ge oss av igen, men innan dess ska vi köpa en bit rökt fisk per man som lunch. När vi kommer fram till husvagnen där dom säljer fisk kommer det en kraftig vindby, trädgårdsmöblerna blåser iväg. Då ingriper vänlige herr Lindström och ställer tillbaka möblemanget. När vi betalar fisken var för sig, får gastarna pröjsa 40 kronor per man, men när jag står vid disk och ska betala kostar den bara 5 spänn. Det kan vara bra att föra sig ibland. Vi lämnar hamnen och rullar ut förseglet och länsar med bra fart med bara försegel. Efter några timmar börjar Bengt bli obstinat, det börjar nästan likna ett myteri. Sådana tendenser måste stävjas och som väl är så har han organiserat det väldigt dåligt, han är helt ensam. Han påstår att det är han som har varit förste styrman, men att Leif har ställt in sig hos skepparen bl.a. med att laga god mat och trimmat segel så att Leif blivit förste styrman och han själv på sin höjd diskare. Nu har han för sig att han ska återta rollen som förste styrman, genom att trimma segel, jobba och fixa ombord. Jag bävrar för detta, bäst att hålla sig nära land om Bengt ska jaga pluspoäng. Han har varit ganska lugn annars, förmodligen för att det inte varit några flugor i havsbandet, blir säkert värre när vi kommer till kanalen. Människan har flug och getingfobi. Det börjar skymma och vi hittar inget bra ställe att förtöja vid, med lä. Vi fortsätter och det slutar med att vi går på fyrarna in i Slätbaken och förtöjer vid Stegeborg. Här var vi med helikopter midsommarveckan ifjol och vattenbombade uppe på berget 100 meter från vattnet på natten. Det var ett blixtnedslag som antänt skogen. Vi fällde ett antal tunnor, sedan slutade den fungera och Berga fick ta över och snart var elden släckt. Efter tillägning på en privat plats i mörkret, tar vi några mackor och knoppar.

Dag 6 Stegeborg - Norsholm

Första slussdagen.
Idag är det fredag 13 juli, och vi ska slussa om några timmar, inget bra utgångsläge med tanke datumet. Hur ska detta gå, Leif har visat sig ha bra koll på skotlinor och förtöjningstampar. Men den andre gasten har ju genom alla åren, av någon anledning alltid trasslat till det, så fort han fått en fiskelina eller annat snöre i handen. Och då växer det ut svans och horn på honom, eldgafflar och fula ord haglar omkring och linorna slutar alltid i något som liknar ett skatbo. Undrar om han hört talas om tålamod, det kanske går att äta. Vi käkar frukost och ger oss iväg, vi har några timmar kvar på Slätbaken, innan vi kommer till Mem, där "diket" börjar. Kursen är 270 grader alltså västlig precis som vinden, så det blir rak motvind, vi går för motor. Vinden ligger på 3-4 m/s och det kommer ett antal regnskurar så regnkläderna åker av och på hela tiden. Nu märker man att Bengan börjar jaga pluspoäng. Han talar noga om att han har diskat en gång och att han ska städa toaletten imorgon. Det låter positivt. Jag är mest orolig för att han ska trassla in sig i slusslinorna eller ramla i kanalen. Förhoppningsvis är det inte några flugor eller getingar när vi kommer till Söderköping, där brukar vara mycket folk och titta på slussningen. Jag kan tänka mig han hoppar och steppar på slusskanten viftar med fendertar och flytväst mot getingarna. Då får man nog odla skägg och lacka om Elida, så ingen känner igen oss. När vi kommer till Mem, lägger vi till nedanför slussen, det är halt på kanterna för det regnar. Vi går upp ovanför slussen och betalar avgift som gäller hela Götakanalen, vilket innebär till Sjötorp vid Vänern. Avgiften är 3200 kr. Vilket innefattar slussar och hamnavgifter. Vi går igenom slussförfarandet, Leif tar förtampen och gör fast den några meter framför båten. Andra ändan av den tampen har jag i sittbrunn och lägger den runt en vinsch, och håller den sträckt på så vis. Bengt ska ta aktertampen, förhoppningsvis utan att trassla, och göra fast den på slussens fästögla rakt ovan för båtens akterpollare. Slussportarna öppnas och Leif och Bengt gör slussdebut. Allt går som vi kom överens om och Bengt sköter vinschen. Själv står jag vid rodret och tittar på gastarna när de jobbar. Vi passerar genom Memsslussen och tuffar ut på kanalen, det blir motorgång då det är förbjudet att segla på kanalen. Förra gången när Marie och jag gick här med s/y Freda, fick jag en synvilla. Strax efter Mem går kanalen i en högersväng. Efter svängen är det ett högt berg på norra sidan, medan på södra sidan består kanalkanten av en vall och landskapet sluttar nedför. P.g.a. topografin fick jag en känsla av att kanalen gick i "nedförbacke" och skulle dra av gasen så inte båten skulle gå så fort. Vad tokigt det kan bli. När vi kommer till Söderköping är det mycket riktigt många människor och tittar på slussning. Hoppas det flugfritt. Bäst och tala några lugnande ord till Bengt så det inte blir cirkus. Slussningen gick bra trots publiktrycket men vi fick vänta ganska länge på broöppning i Söderköping, där E22 går fram. Man känner sin "makt" när alla bilarna står i lång kö, bara för att vi ska passera bron. Kan hända har man blivit maktgalen, måtte det gå över fort. Vi fortsätter ut på landsbygden passerar hästar, grisar, kor och andra östgötar. Vi har slussat en del och av någon outgrundlig orsak går det riktigt bra. Mellan några slussar möter vi några båtar från Listerby, dom har gått Kindakanal. I en av båtarna är Britt, en f.d.skolkamrat, och Gert, som jag bara träffat några gånger. Han är alltid glad och säger något positivt. Kul med sådana personer. Om vi nu lägger på en rem och koncentrerar oss på uppgiften, så kanske vi hinner till Roxen innan slussarna stänger. Då börjar stäppdansen på rufftaket en geting har närmat sig. Vad ska vi göra, säger Leif. Bäst att gömma fendertar och flytvästar annars kastar han dem i sjön kanske. Efter några fula ord återgår han till horisontal-läge på britsen i sittbrunn igen. Men vi hann inte ut i Roxen, vi hade järnvägsbron, där stambanan går och en sluss kvar när dom stängde för dagen. Vi lade oss långsides en kaj i Norsholm, jag börjar bli lite irriterad och grinig. Det är väldigt länge sedan vi åt och detta är tydliga symtom, men svenske kocken Leif är igång med något kulinariskt. Framför oss ligger en stor motoryacht som vi har haft sällskap med. Medan vi äter sliter några grabbar med att tvätta den. Skepparen på motorbåten tittar bara på och hans fru tittar på TV, paret är i 60 årsåldern. Efter maten kommer mannen fram och pratar med oss, han ger sken av att "sväva" lite ovanpå, typisk bilhandlare. Han har lite kontakter både här och där. Grabbarna som sliter med hans båt, är hans söner, ingår förmodligen i uppfostran att det ska arbetas. Innan han går lämnar han sitt visitkort, då är han båthandlare av större motorbåtar i Göteborg. Om han tror han kan sälja en båt så fick han lång näsa, hans båtar saknar ju det mest väsentliga, MAST. Så har åter en händelserik dag på semestern gått och det är "time" för att tryna.

Dag 7 Norsholm - Berg

Roxen, en ganska stor sjö
Då var frukosten avklarad, men innan vi kan gå in i sista slussen vid Roxen måste järnvägsbron öppnas. Den öppnas inte när som helst och när den öppnas så är den bara öppen en kort stund. Här har man ingen "makt", här är det SJ som bestämmer och tågen går ofta här på stambanan. Men vi får besked att kvart över nio ska de öppna och då gäller det att vara på alerten. Väl ute på Roxen "fegar" vi lite och kör med järngenuan då det är rak motvind. Det tar mycket längre tid om vi ska kryssa. Med facit i hand hade vi lika gärna kryssat för vi fick vänta länge i Berg på slussning. Här på Roxen har jag varit en vinter med helikopter och letat vinterfiskare, dom kom till rätta på annat vis. Väl framme i Berg fick vi vänta ett tag. Bergslussar består av dubbelslussar. Nere ifrån Roxen är det först 7 slussar som är ihop, sedan är det en liten minisjö, med bryggplatser och sanitära faciliteter. Därefter är det några dubbel slussar och en öppningsbar bro. Nu höll dom på att slussa ned från lilla sjön, de 7 slussarna. Alla båtar ska ned innan man slussar på andra hållet. Efter någon timme när gastarna slitit och jag ståt vid rodret är vi uppe i lilla sjön, där vi lägger till och tar en välbehövlig fika. Här väntar vi på att Marie ska komma billedes och sedan ska Leif och Bengt mönstra av och Marie och jag fortsätta. På eftermiddagen dyker Marie upp, vi fikar igen alla fyra. Sedan lånar vi Bengts bil, kör och handlar. När vi kommer tillbaka tar Bengt och Leif över landfordonet och far söder ut, utan sjökort. Vi grillar på kvällen, med lite gott vin till, det är en härlig ljum och klar sommarkväll. Maries första semesterdag, så här får det gärna fortsätta.

Dag 8 Berg - Ljungsbro

Tonen från Råå, men inte hjärtlig
Då är det söndagsmorgon och vädret är inte så fint som i gårkväll. Dessutom har jag ont i ryggen idag. Om det beror på kojen i förpiken eller att man sitter och styr i samma ställning om dagarna för länge utan att byta ställning. Det är absolut ingen ergonomisk bra ställning man sitter i. Detta måste jag göra något åt. Nästa natt ska jag ligga i akterruffen som är över 2 meter lång och bred, dessutom ska jag var 5te minut när jag sitter vid ratten resa mig och gå lite. Förhoppningsvis har det gått över om några dagar. Vi lämnar bryggan och inväntar vår tur att slussa. När slussportarna öppnar går några båtar in och när det blir vår tur börjar vi också tuffa in. Då utbryter ett våldsamt oväsen från 2 båtar, som ligger långsides bryggan en bit från slussen. Dom gapar och skriker och är fula i mun, påstår att det var deras tur att gå in i slussen. Man blir förbannad på ett sådant beteende, men jag försöker svara dom vänligt och överdrivet lugnt. Det fick inte avsedd effekt, förmodligen retade dom sig på att jag inte svarade med samma tonläge som dom. Tonläget blev ännu sämre med fula ord. När jag då erbjöd dem att vi ligger kvar utanför slussen och släpper förbi dem. Blev en av dem så arg att han liknade Ferdinands tjurfäktare på julafton. Slutorden kom från "tjurfäktaren" att vi skulle gå in i slussen, så han slapp se oss och det gjorde vi. Nu bestämde vi oss att hålla ögonen öppna efter båtar med Råå som hemmahamn, så vi skulle slippa mer otrevligheter. Dom hade förmodligen hyrt eller lånat båtarna, efter seglat i 20år kan jag bara konstatera att sådant här beteende förekommer inte bland båtfolk. Vi fortsätter och glömmer "tjurfäktaren". Men vi kommer inte så långt. En person kommer fram och säger att det är strömavbrott och slussar och öppningsbara broar fungerar inte, vi lägger oss vid en brygga och väntar, det är förmodligen åskvädret som ställer till det. Det börjar bli lite ont om plats vid bryggorna, så det kommer en båt och lägger sig utanför oss. Dom har en hund ombord, en glad prick som hustrun i båten berättar mycket om. Jag kommer ihåg när vi hade våran golden retriever Bobby med oss på sjön. Det var mycket som skulle göras när vi lade till på den tiden. Hovar, fiskegrejer, badprylar skulle plockas fram till Fredrik och Linda, optimistjollen riggas. Och Bobby står och väntar på sin rastningsrunda. Det var en glad prick Bobby också, väldigt följsam och lydig när han befanns sig inom en radie av 20 meter, utan för detta avstånd gjorde han lite som han ville. En gång när vi blev bogserade, p.g.a. bränslebrist och ingen vind, började han bli lite oredig i sittbrunnen, förmodligen för att han var väldigt varm. Då sätter jag på honom kopplet, dumt nog strypkopplet, så han förstår att han ska hålla sig lugn. Helt plötsligt kastar han sig rakt ut i vattnet, blir hängande efter båten i kopplet. Jag semaforerar till Ingmar som bogserar att han ska stanna, men han vinkar tillbaka och skrattar, tror det är något skämt. När jag tittar bakåt ser jag Bobby ibland över vattnet ibland under, och ögonvitorna rullar på honom. Jag får loss bogserlinan, så båten stannar, och vi drar upp Bobby i sittbrunnen, han ruskar på sig så vattnet stänker och så viftar han på svansen igen. Marie blev uppskärrad, det hade hon nog inte blivit om skepparen hade ramlat i. Efter ett tag får vi besked att strömmen är tillbaka, vi ger oss av och kommer till akvedukten vid Ljungsbro, det är ganska häftigt när bilarna passerar under båten. I Ljungsbro finns en bro, och innan bron finns ett gammalt magasin och en kaj, där vi lägger till. Vi är nämligen bjudna på middag hos min morbror Nore och Anna-Stina. Dom bor ca. 200m från kanalen. Dagen började inte så bra med trubbel i slussen, men slutade desto bättre med god mat och trevligt sällskap. Närmare midnatt vandrar vi ner till Elida det är dags för bingen, denna gången i akteruffen.

Dag 9 Ljungsbro

Slappar

Vårt värdpar i Ljungsbro
Det var ganska mysigt och vakna i akteruffen, det är fönster i akterspegeln, så man kan titta ut på kanalen. Det är ingen hejd på servicen i Ljungsbro, vi blir bjudna på frukost, middag och trevligt sällskap idag också. Nore berättade att en gång när han gick och tittade på slussningen, kom det in en tyskflaggad båt i slussen. Skepparen, det var en han, gapade och skrek våldsamt på kvinnan som var ombord i båten. Plötsligt försvinner kvinnan in i ruffen, efter ett tag kommer hon ut med en resväska i handen, kliver i land och frågar efter närmaste järnvägsstation. Tokig får man vara men inte elak. Denna mulna dag med en liten regnskur går mot sitt slut och det är dags och att krypa in i akteruffen och "tryna".

Dag 10 Ljungsbro-Motala

50och 60-talsnostalgi
Efter sovit 2 nätter i akterruffen känns det något bättre i ryggen, nu gäller det att ha disciplin att röra sig, minst var 5te minut. Efter frukost följer vi kanalen västerut. Nästan hela denna mulna dag blir det kanalgång och slussning. Vid en sluss har man sparat det gamla sättet att öppna och stänga portarna på. Man får själv ta stången eller vad det heter, finns säkert ett namn på den. I änden på stången finns ett kugghjul som när man går runt i en cirkel driver en kuggstång som har förbindelse med porten. Det var skoj att känna på hur det var förr och så behöver fläsket lite motion. Vi passerar Göta Kanal hotellet, som man sätt på många bilder och vi passerar Borensberg och genom sjön Boren. Vi går igenom Motala och förbi von Platens grav, som ligger intill kanalen. När vi kommer fram till Vättern, lägger vi till i Motalas marina, som är väldigt välskött. Det ligger många gästbåtar i hamnen, men det finns några platser lediga. Grannbåten har ett flygräddningsmärke s.k. frädmärke klistrat på rutan. Jag frågar skepparen om han också jobbar inom flygräddningen på ex. F7 som ligger ganska nära. Men det gör han inte utan märket hade den tidigare båtägaren satt ditt, han hade varit med vid Estonias förlisning och blivit uppvinschad i helikopter, därav märket. 50 meter från hamnen ligger ett museum från 50 och 60-talet. Det blev en nostalgirunda där, som var intressant, det är mycket man känner igen och minns, bl.a. mormors radio, de var lite större än idag. Gamla bilar, mopeder och man minns de gamla bensinpumparna, priset var betydligt bättre förr, tur vi har segel. Innan det är tid för bingen tar vi en promenad i Motala. Imorgon har vi tänkt och "krossa" Vättern på tvären och då får vi använda segel igen.

Dag 11 Motala - Karlsborg

Motorgång
Det blev ingen segling, vem kan segla förutan vind. Det blev motorgång och loggen kalibrerad. Vi lade oss långsides en brygga där kanalen börjar på västgötasidan. Överfarten var lugn, mulet väder med lätta regnskurar. På eftermiddagen tar vi en promenad till Karlsborgs fästning. Det är en stor anläggning som byggdes mellan 1819 och 1909 och kom som väl är aldrig till användning. I händelse av krig skulle det bli Sveriges huvudstad, med kungahus riksdag och regering innan för murarna. När anläggningen stod färdig kom man på andra tankar då krig fördes på annat sätt än då man började bygga på anläggningen. På fästningen finns en del att titta på bl.a. museum, några affärer i gammal stil och man kan ta en fika på ett gammalt marketenteri, man tror nästan att 91an ska dyka upp. Flera militära enheter har de senaste åren lagts ned i Karlsborg bl.a. flygflottiljen F6, och det märks på staden. Det känns lite avslaget och flera företagslokaler står tomma, man förstår att det varit mera rusch förr.

Dag 12 Karlsborg - Töreboda

Rumpnissarnas skog
Efter frukost denna dag med växlande molnighet, fick vi vänta på broöppning. Andra sidan bron lägger vi till för att tanka diesel, vatten och byta gasoltub så vi laga käk. Här har kanalen övergått till ett sjösystem, först Bottensjön ca 4nm, sedan en kort bit på kanal och sedan går färden ut på en sjö som heter Viken. På sjön Viken färdas vi några timmar för den är ca 14 nm. Efter sjön Viken kommer vi till Tåtorp, kanalen börjar här igen med en sluss. Här får vi vänta igen för det ska komma en passagerarbåt som har förtur. Men det gör inget, vi är några båtar som väntar och tillsammans har vi ganska trevligt. Några svenskar i en motorbåt, en mindre tysk segelbåt från Seedorf där vi var ifjol och en dansk LM-kryssare med ett äldre par på väg hem till Saeby på norra Jylland. När passagerarbåten kommer frågar skepparen om jag inte sett röda stoppljuset där man stannar innan slussen, det hade jag inte, men det var gott om plats för henne att komma förbi.

Det har varit vackert kring kanalen hela tiden, men nu är det otroligt vackert inne i den täta västgötaskogen. När man tittar åt sidorna kan man absolut inte tro man färdas i båt. Bakom mosstäckta stenarna bredvid tyckte jag att det var några rumpnissar från Astrid Lindgrens värld som gömde sig. Kanalen är ganska smal och kanterna är stensatta, men det finns mötesplatser lite här och var. Ibland måste man hålla ögonen på masttoppen också, så inte vindex och VHF-antenn skadas av träden. Sedan kommer vi ut på västgötaslätten, vackert där också. Dagens etapp slutar i Töreboda. Här finns en mycket lång brygga som man ligger långsides vid och här finns alla faciliteter som man kan önska. När vi lagt till lagar Marie en god kyckling som vi avnjuter i sittbrunn, tittar på båtarna som passerar på babord sidan och alla som promenerar och nickar åt oss, på styrbordssidan. Strax intill sitter en något överförfriskad person på en parkbänk, bara han nu inte kommer och vill samtala, men efter ett tag är han oförmögen att flytta sig från sin position, så det är lugnt. Sedan blir det även här en kvällspromenad i omgivningen, man får se mycket av Sverige på nära håll vid en kanalfärd.

Dag 13 Töreboda - Sjötorp

Sista etappen på Göta kanal
Efter de vanliga ritualerna på morgonen, blir det en ganska lång sådan där härlig kanalfärd utan slussar. Man sitter lugnt och filosoferar och bara styr dit kanalen går. Men efter ett tag är vi framme i Hajstorp och är det dags att slussa igen. Men i förgår passera vi kanalens högsta punkt, så nu ska vi bara slussa nedför. Vilket är lite lättare. Efter en dags trevlig kanalfärd med ett antal slussar, utan att slåss en ända gång, är vi i Sjötorp och här vid Vänern slutar Göta kanal. Under dagens etapp har det varit soligt och varmt med åska på avstånd, men precis när vi lagt till kommer ett häftigt åskväder rakt över oss. Vi ligger ovanför sista slussen i Sjötorp utanför en annan maxi95 som precis är sjösatt.


Elida förtöjd vid Töreboda gästbrygga.

Det är en Stockholmsfamilj som ska segla till Danmark, frun och barnen ombord fixar och grejar, mannen har pipan i munnen och står för tankearbetet. Efter den obligatoriska kvällspromenaden, konstaterar vi att Sjötorp har sett bättre dagar. Bensinmacken och affärslokaler har slagit igen, det liknar en norrländsk avfolkningsbyggd.

Dag 14 Sjötorp-Spiken

Ekens skärgård
Då lämnar vi Göta kanal för den här gången och ger oss ut på Vänern. Det är soligt och varmt men tyvärr ingen vind så "järngenuan" får göra själ för sig. Efter ett par nm (sjömil) ut i Vänern, styr vi söder ut och går öster om Torsö. Plötsligt får jag se en stor bro som går över till Torsö, den finns inte med på sjökortet. Om sjökort och verkligheten inte stämmer överens, så är det verkligheten som gäller. Nåja sjökortet är från 1987, så bron är nyare. I sjökortet finns en färjeförbindelse där bron är. Vid Mariestad styr vi väster ut mot Läckö slott och Ekens skärgård. Det var lite överraskande att det finns så fin skärgård i Vänern. Vi tar natthamn på ett ställe som heter Spiken. Det är en s.k. turistfälla med försäljning av glass och rökt fisk m.m. Familjen som har båten intill berättar att hans far hade sålt sin Vega till Ronneby, båten heter Tusan och är blå, den känner vi igen. För den är nästan alltid ute på sjön och är ingen bryggnötare.

Dag 15 Spiken-Vänersborg

Lilla Paris
Idag har vi bra vind från sydsydost och vi ska gå på sydvästlig kurs så det bli bra. Vind hastigheten är 6-8 meter per sekund. Så det blir segling av hela vägen 38 nm. Tyvärr är det mulet med lätt regn. Ute på Vänern kan vi på avstånd se Hunneberg och Halleberg som man fick lära sig i skolan, vilket som är vilket vet jag inte, vi får se om de är med på sjökortet. När vi kommer till Vänersborg ser vi att första bron har 15m fri segelhöjd och järnvägsbron är redan öppen så det bara att fortsätta in på Götaälv. Efter järnvägsbron girar vi babord och går in och lägger oss i gästhamnen. Vi stoppar in lite mat i ansiktet och stillar hungern innan vi går ut och tittar på Birger Sjöbergs Lilla Paris. Någon Frida i vårstädning såg vi inte.

Dag 16 Vänersborg-Kungälv

Våldsamma tilläggningar
Efter vi lämnat gästhamnen i Vänersborg så är det en öppningsbar bro och något senare kommer vi till Brinkebergkulles sluss. Senare passerar vi genom Trollhättan och några större slussar. Här har vi sällskap med en dansk båt som vi såg första gången i Norsholm. Skepparen liknar Kim Larsen. Slussarna här i Göta älv eller som det också heter Trollhättekanal är betydligt större än i Göta kanal. Slusshöjden är också betydligt högre så man använder en annan metod här, som är lite lättare. Vi slussar ju bara nedför här och det är ju också bekvämare. Vid slussarna i Trollhättan, känner man sig som aporna på Skansen. Det är en väldig massa folk som tittar på och kommenterar. Här i Trollhättan får man betala kanalavgift för sträckan Trollhättan-Göteborg, avgiften är ca. 600 kronor. Det är fortfarande högt vatten i Vänern efter vinterns översvämningar som man såg varje dag på nyheterna, inte minst från Arvika. Detta innebär att det är en stark medström i Göta älv och det har vi nytta av. Det är värre för dom som är på väg upp mot Vänern. Strömmen är flera knop. Det går med en väldig fart och snart är vi vid Lilla Edet, det är sista slussen, sedan är det bara broöppningar vi behöver vänta på. När vi kommer till Kungälv, går vi in en kort bit i Nordre Älv, det ska finnas en marina norr om Bohus fästning. Vi går in i en smal kanal och mycket riktigt där framme finns några bryggor och gott om båtar. Det här blir inte lätt att lägga till, det är väldigt smalt och båten kanske är lite för stor för den här marinan. När folket som sitter i sina båtar ser oss komma, reser dom sig och vinkar och några börjar springa på bryggorna. Vad är det frågan om, bäst att stanna och kontrollera. OJOJOJOJ det går inte att få stopp trots att vi har friläge i, det är mycket smalt och vi driver i den kraftiga strömmen. Vi får sikta på "något billigt", vadå sikta? Det är nästan omöjligt att styra, då vi gör samma fart som vattenströmmen. Vi passerar med en hårsmån första bryggan, sedan finns det två bryggor till. Vi måste få kontakt med någon av bryggorna, för bakom ligger en låg bro som vi inte vill braka in i och dessutom börjar det bli grunt. Folk har rusat ut på bryggorna för att hjälpa till. Vid andra bryggan står en äldre gentleman, som Marie får över en tamp till. Ena änden på tampen har hon gjort fast i fören på Elida och jag hoppas han förstår att han snabbt måste göra fast hans ände i bryggan, för trots jag har backen i åker vi med strömmen framåt. Han visar sig ha gott sjömanskap och är snabb. När förtöjningslinan sträcks räknar jag med att Elida ska vrida sig 180 grader. Vi chansar att kanalbredden ska vara bred nog. Aktern far in bland näckrosor och sjögräs. Aktern och rodret klarar sig med mycket liten marginal, men dock marginal, "yiiipppie". Vi gör fast med flera tampar på bryggnocken och tack vare där är y-bommar går det bra. Vi tackar gentlemannen som har gott sjömanskap, han är tysk men förstår engelska. Undrar hur det slutat utan hans hjälp. Sedan får man ingen matro, för det är fler båtar som kommer in och alla blir lika överraskade och behöver hjälp. En dansk 27-fotare försöker gå in mellan bryggorna men har inte tillräcklig styrfart och driver in i vår för. Jag tar i för kung och fosterland för att få honom fri, vilket slutar med att jag kröker hans mantågsstötta. Men alla är vänliga och hjälpsamma och dansken vill absolut bjuda på öl. Sedan dyker "Kim Larsen" upp igen. När det lugnat ner sig lite i hamnen, tar vi kvällspromenaden, förbi Fars Hatt och vidare till Kungälvs centrum, som har sin gamla stil kvar.

Dag 17 Kungälv - Göteborg

Lilla Bommen
Nästa morgon vaknar vi av ett brak, som kommer förifrån, jag har mina misstankar. Jojjomen där sitter ännu en dansk på tvären i vårt peke. Vi får ut honom i kanalen igen med gemensamma krafter. Efteråt ser jag att vår sidolanterna vilket är en kombinationslanterna har fått sig en rejäl tryckare, men glaset har klarat sig. När man ändå är vaken kan man ju lika gärna fixa frukost. Vi har legat vid bryggan hela natten, men ändå visar loggen att vi gjort 11 distansminuter under natten. Strömmen. Det var mycket lättare att lämna Kungälvs marina än att lägga till. Efter några broöppningar och 12 nm senare kommer vi till Göteborg. Det är ganska pampigt att komma till Göteborg, stora byggnader, stora fartyg och stora broar. Göta älvbron passerar jag denna gång under, för 2 månader sedan sprang jag och 28 000 tusen andra dårar över bron, det var på Göteborgsvarvet. Vi lade till vid Lilla Bommen, som ligger mitt i centrum. Det är nu strax efter lunch och det är varmt, mycket varmt. Man kan inte vara inne i båten och inte i sittbrunnen, det är alldeles för varmt, och man vill inte hoppa i älven så här inne i hamnen. På båtplatsen intill lägger sig en tyskflaggad båt som vi har haft sällskap med en vecka, men har inte pratat med dem förrän nu. Det visar sig att de är från Schweiz och har hyrt båten i Tyskland. Ett mycket trevligt par. Vi har nu förflyttat oss båtledes på tvären genom Sverige, men man skulle kunna tro att det varit i vilket land som helst. Vi svenskar har nog inte varit i majoritet, det har varit många danskar, tyskar, holländare, fransmän, belgare, m.m. Framåt kvällen blir det lite svalare och vi tar en promenad bl.a. på Avenyen, där vi äter en pizza på en restaurang och där kommer det in en tv-stjärna från Gladiatorerna och skriver autografer.

Dag 18 Göteborg - Öckerö

Ut på Öckerö finns, de allra fagraste kvinns?
Efter frukost och en affärsrunda på stan, går vi för motor denna soliga, vindfattiga och mycket varma dag till Eriksberg för att titta på två båtbyggen. Vi lägger till vid varvskranen och tittar först på Assa- Abloy som ska segla jorden runt, i Volvo Ocean Race, f.d. Whitbread, det allra senaste inom segeltekniken. Sedan förflyttar vi oss några 100 meter, för att titta på ostindieprojektet Göteborg. Vi förflyttar oss också några 100 år bakåt i tiden till 1700-talet. Man bygger en ostindiefarare med gammal teknik efter ritningar från 1700-talet. Fartyget beräknas vara klart om några år och ska då göra en resa till Indien innan det blir museefartyg. Efter besöket på Eriksberg styr vi ut till Öckerö och då passerar vi där ostindiefararen Göteborg gick på grund och förliste. Vad det gäller fagra kvinns på Öckerö så kunde jag bara se en. Må hända fanns det fler på Lasse Dahlkvist tid.


Ostindienskeppet Göteborg byggs enligt teknik från 1700-talet.


Assa Abloy det senaste inom segelteknik.

Dag 19 Öckerö - Vinga

Någon engelsk flotta siktades inte
Då det inte är så långt mellan Öckerö och Vinga, nöjde vi oss med att endast rulla ut genuan och seglade med den. Vi gjorde hyfsad fart ändå. Vingas hamn är en liten hamn, mellan två öar. Det var väldigt mycket båtar där, "typ sardinburk", men då det fanns en man som styrde och ställde i hamnen likt en trafikledare gick det bra ändå. Inga sura miner här inte, när folk fick vänta. Mycket sol och bad denna underbara dag, men vi tar även en kulturrunda till fyren och museet, som präglas mycket av Evert Taube. Han föddes inne i Göteborg men de bodde här ute då och han växte upp här. Nu är det inte så mycket tyskar och danskar på havet, dom har ersatts av norrbaggar.


Den trånga hamnen på Vinga sedd ifrån Fyren.

Dag 20 Vinga - Varberg

Debut på Skagerack
Efter frukost och morgonkaffet, som är den bästa stunden på hela dagen. Går vi några kabellängder åt väst mellan Vinga och Koholmen innan vi girar babord mot SSO. Vi passerar flera kända platser man läst om och som finns med på utbildningskortet när man tar kustskepparintyg. Trubaduren, Tistlarna, Nidingen och Fladen. Det är ca 40 nm till Varberg, vi börjar för motor men när vinden ökar till ca 5m/s från SV sätter vi segel och då får vi en härlig segling. När vi kommer närmare Varberg kan vi först inte bestämma vilken hamn vi ska ta. Eftersom det är så varmt, lägger vi oss inte i centrum utan vid Getterön. Det är en bra hamn med gått om plats och badstrand väldigt nära. Det som inte är riktigt bra, är avståndet till att handla livsmedel, visserligen inom gångavstånd för oss som är vana att gå. Innan kvällen får Elida en ordentlig rengöring inombords, imorgon får vi ta det utvändiga, Rom byggdes inte på en dag.

Dag 21 Getterön

Ful fisk
Morgonstund har guld i mund, frukost och morgonkaffe. Sedan rengöring utsides. Det där var svettigt, så vi går bort till badstranden för ett bad. Jag har cyklopet med för att se om man kan se några djur som vi inte har i Östersjön. Innan jag dyker i, står jag och tittar ned i vattnet och får då se något som liknar en marulk eller möjligen varulv, efter ett tag förstår jag att det speglar i vattnet. När jag snorklar ser jag fiskar som inte syns i Östersjön samt krabbor som inte är skygga, bäst att dra in tårna. Fram på dagen kommer ett trevligt besök Fredrik, Caroline och Carolines föräldrar Jonny och Marianne, vi fikar i båten. På eftermiddagen blir vi hembjudna till Jonny och Marianne i Veddige. På vägen till Veddige får vi en guidad runda i Varberg av Caroline. I Veddige får vi träffa Carolines systrar med respektive samt grabbarna Viktor, Filip och Anton. Efter en skogspromenad där vi tittar på deras hästar, blir vi bjudna på en utsökt middag. Jonny och Marianne bor verkligen fint, lite avsides, men ändå ganska nära butiker och serviceinrättningar. Efter mörkrets inbrott är vi åter tillbaka ombord på Elida, nu är besättningen förstärkt med Caroline och Fredrik.

Dag 22 Varberg - Halmstad

Hallandskusten
Idag är det växlande molnighet, ganska varmt, vind från väster ca 3-5m/s. Det blir en skön segling, om än lite dryg. Utanför Tylösand mojnar vinden och vi startar motorn, vi börjar även bli hungriga. Vi går en bit upp i Nissan och lägger oss centralt vid en gästhamn i Halmstad.

Dag 23 Halmstad - Torekov

Revat
Efter frukost fick vi besök av Maries kusin, Karin hennes barn Anna och Filip. Sedan blev det fika i Söndrum. Efter lunch lämnar vi Halmstad, vi sätter segel när vi är i Nissans mynning, innan vi kommer ut på havet. Det blåser upp till 11 sekundmeter från väst, vi sätter revad stor och rullar inte ut hela genuan. Vi gör upp till 7 knop och det rullar en del, så det blir lätt sjösjuka ombord. Kursen är SSV och vädret är växlande molnlighet. Efter några timmar styr vi in i Torekovs hamn, där vi har tur och får sista platsen med y-bommar. Strax efter kommer Linda och Markus billedes, hela familjen samlad.

Dag 24 Torekov

Kubb
Idag är det kulingvarning ifrån väst, så vi har beslutat att ligga kvar här till imorgon. Vi tar Markus bil och hedrar Båstad med ett besök. Senare på eftermiddagen spelar vi kubb.


Hela besättningen i Båstad, bara fotografen saknas

Dag 25 Torekov-Helsingborg

Bra fart
Efter frukost mönstrar Fredrik och Caroline av. De tar Markus bil och kör hem. Vi övriga sätter segel innan vi går utanför pirarna, för det går ganska stor sjö utanför. Det blir revad stor och något inrullad genua. Sedan sätter vi kursen strax väster om Kullen, för att sedan styra mot Helsingör. Vi ska segla internationellt idag vi är ju med i EU. Med hjälp av strömmen gör vi 9 knop över grund. Det är växlande molnighet och vinden kommer från väst 9-12 m/s. Efter Kullen ser vi Mölle, Höganäs och fyren Svinbådan. När jag var barn och åkte fiskbil på Lerberget söder om Höganäs låg det ett fyrskepp, där Svinbådan nu finns. Men i vår moderna tid finns inte några fyrskepp kvar. Härifrån sätter vi kurs på det dejlige Helsingör. Linda och jag blir hungriga och käkar var sin landgång, medan Marie och Markus tittar på och är inte alls hungriga. Vi har fått en duktig styrman ombord, Markus rattar hej vilt i de stora vågorna. När vi kommer innanför pirarna i Helsingörs lystbådtshavn, verkar det fullt. Men då ser vi en som semaforerar, men inte för att det fanns en plats. Det är järnhandlaren Anders f.d. ordförande i Ronneby segelsällskap. Men vi hittar en bra plats utan järnhandlarhjälp. Vi tar en promenad handlar och käkar pizza och tar en dansk Tuborg. När mörkret har lagt sig är det mysigt att stå och titta på den täta fartygstrafiken med alla lanternor.


Potatisskalaren

Dag 26 Helsingör-Helsingborg

Utan att lura tullen
Nästa dag går Linda och Marie på stan medan jag och Markus är kulturella och besöker Kronborg. Sedan far vi med hjälp av bara genuan tillbaka till fosterlandet, det är bara 3nm. Det är mulet ganska varmt och vinden har mojnat till ca 5 m/s. När vi kommit till Helsingborg blir det shoppingtur något som skepparen inte är intresserad av, så jag stannar i båten. När jag ligger på ryggen och lyssnar på vädret, hör jag något som klampar på rufftaket, visste inte att dom hade elefanter i Helsingborg. Det är Lasse och Inger, vilken överraskning, våra f.d. grannar som tyvärr flyttade från Hulta för ett par år sedan. Vi fick ett celebert besök till idag, kusin Eva, Håkan, Charlotte och Charolin. Charolin övernattar i båten och se där, fick vi en bra potatisskalerska.

Dag 27 Helsingborg

Avslöjandet i tornet
Idag pratar dom om kuling igen på sjörapporten, Vi bestämmer att ligga lågt idag. Vid lunch halveras besättningen, Linda och Markus tar tåget hem till Ronneby. På eftermiddagen får vi åter ett överraskande men roligt besök. Moster Maj-Britt och Gösta kommer. Maj-Britt är en riktig landkrabba, efter flera övertalningsförsök går hon med på att entra ombord på Elida och vi kan bjuda på kaffe. Kvällen tillbringas först hos Håkan och Eva där vi intager en landgång. Senare går vi ut på byn och Håkan guidar oss runt i Helsingborgs rådhus. Nu råkar skepparen säga stadshus istället för rådhus ett antal gånger, men blir hela tiden rättad. Att det ska vara så svårt att komma ihåg, altzeimers kom tidigt i år. Nu förstår man på Håkan, att det verkar vara bra atmosfär innan för väggarna mellan partierna, och inte så mycket tugg och motsättningar som det verkar vara i TV på debatterna. Dom strävar förhoppningsvis mot samma mål, alla medborgares bästa. När vi varit i båten, har jag alltid fascinerats av klockspelet ifrån RÅDhuset. Nu kom ett avslöjande när vi var i tornet. Det är en ljudanläggning med enorma högtalare. Lite fusk, men det är fint att höra. Det är olika melodier hela tiden. Besöket var intressant och när vi var ute på tornbalkongen var det alldeles vindstilla, men när vi kom ut på Drottninggatan ett antal meter ned, blåste det en del. Snacka om skiktad luft, det bör man ta hänsyn till när seglen fintrimmas.

Dag 28 Helsingborg - Limhamn

Skitroligt på toaletten
Då är det första lördagen i augusti, tiden går fort när man har roligt, att segla är inte bara nödvändigt, det är roligt också. Vi lämnar Helsingborg för fulla segel och är på väg söderut, målet för dagen är Limhamn. Allt har fungerat ombord i båten som det ska, hela tiden, tills nu. När jag varit på toaletten och ska spola en välfylld toalettstol, går inte detta "skitkul". Hur jag löste detta, glömmer vi snabbt som ögat. När vi kommer till Limhamn får vi åter trevligt besök, tyvärr kan inte vi bjuda på något bra väder, det har börjat regna. Det är Maries syster Eva. Men vi kan ju alltid bjuda på lite gott käk, så här på lördagskvällen.

Dag 29 Limhamn - Höllviken - Smygehamn

Kölsvinet börja klaga på fukt
Vi lämnar Limhamn för motor och styr söder ut i motvind. Vi passerar under Öresundsbron i Trindelrännan, den stora farleden heter Flintrännan och där är det böter. Det kostar 3 000 kr för fritidsbåtar om de passerar där. Det är lite onödigt för två fattiga kommunal å statstjänare. Strax innan vi kommer till Höllviken och Falsterbokanalen, råkar jag titta ned i salongen och ser att mattan börjar bli våt. När vi lyfter på matta och durk ser vi att kölsvinet nästan är fullt med vatten. När vi kommer till Höllviken lägger vi till och hänger mattan på tork. Vi länsar kölsvinet och torkar torrt. Nu börjar felsökningen. Det är länge sedan jag tittade i kölsvinet så det kan vara en liten läcka som hållit på länge. Trots idogt sökande hittar vi ingen läcka, förmodligen är det propelleraxeln som läcker något lite. Nu är vi hungriga och Marie fixar mat, sedan väntar vi att bron ska öppnas och vi kan gå in i Falsterbokanalen. Innan vi går ut i Kämpingebukten som ligger efter kanalen, sätter vi fulla segel för nu är det fin segelvind. Vi hade tänkt gå till Gislövsläge utanför Trelleborg, men vi gjorde bra fart så det blev Sveriges sydligaste udde, Smygehamn istället. När vi lagt till här kom det ett rejält åskväder, skönt att vara i hamn.

Dag 30 Smygehamn - Sandvig

Dannebrogen åker upp på styrbords spridare igen
Då är vi under fulla segel igen på väg mot internationellt vatten, men Bornholm känns nästan som hemmavatten. Vi har haft kontakt med våra vänner i Ronneby Navigations Sällskap, det ligger ganska många medlemmar i Sandvig, så vi tänker gå dit. Enligt hamnböckerna är djupet lite snålt tilltaget i Sandvig, vi tänker försöka, annars finns ju Allinge strax bredvid. Vinden ligger på väst ca 6m/s så vi går platsläns. Det blir inte så bra för det smäller och slår i seglen. Vi rullar in genuan, kopplar en preventgaj till storen för att förhindra en jipp och tar hjälp av motorn. Det här går lite bättre. Ett par timmar senare ökar vinden något och går över på VSV. Då rullar vi ut genuan igen, stänger av motorn och kopplar autopiloten, sedan är det bara hålla utkik och koppla av. Vad är det för prylar som ligger på durken? Gavelhjulet på autopiloten har gått i delar, strul idag också, nu blir det att styra för hand resten av semestern. När vi närmat oss Bornholm ringer vi och skojar med Laila som ligger i Sandvig att vi vill ha lots. Vid Hammerodde kommer det en liten snabb gummibåt och bordar oss. Det är Kjell och Uffe, Kjell hoppar ombord, vig som en poliskonstapel, och frågar om vi vill ha lots. Det ville vi. På kvällen har vi trevligt i hamnen tillsammans med alla RNSare, Sune sjunger till gitarr, så Pavarotti och Christer Sjögren "släng er i väggen". Efter ett tag känner jag någon drar mig i nacken, alla jag känner här sitter ju runt bordet, måste vara något "löskefolk". Till vår stora glädje var det våra danska vänner Hans och Doritt som vi seglade med i Tyskland ifjol. Det blev en fortsatt trevlig afton.

Dag 31 Sandvig

Klemensker
Inte nog med Kjell fixade lots, han fixade vars en cykel också. Vi cyklade till Allinge och handlade på dagen. På kvällen kommer Hans och hämtar oss, vi är bjudna på middag i Klemensker hos Hans, Doritt och Diana. Dom har ett trevligt hus liggande strax utan för byn. När vi ska sätta oss och äta, ser jag en välfylld tallrik som jag tror vi ska dela på. Men det visar sig, vi får en var. Stor köttbit på planka. Här skulle ätas och gott var det, imorgon höjer vi vattenlinjen. När vi sedan lyssnar på dansk sjörapport blev vi inte så glada. Sydlig kuling och åska. Och vi som hade tänkt segla hem. Det blir inget med det.


Våra Danska vänner, familjen Folkman.

Dag 32 Sandvig

Tysk underhållning i hamnen
Vi låg och slöade hela förmiddagen och lyssnade på regnet som smattrade på rufftaket. På kvällen blev det bättre väder och då samlades vi igen för att grilla. Och då blev det lite tysk underhållning, först ofrivillig sådan. Det kom ned två tyskar till hamnen med var sin gummibåt med motor. När den andra tysken sjösatt sin båt, drog han i startsnöret samtidigt som han skulle sätta sig på relingen. Det slutade inte bättre än han gjorde en kullerbytta baklänges över relingen och i vattnet. Sedan gick han upp på land, tog sin cykel och försvann. Man kunde se precis vart han hade cyklat, för det fanns en våt rand på asfalten. Nästa underhållning var mera seriös, det var en tyska som sjöng med härlig röst, påminde mycket om Joan Baez. Sjörapporten denna kväll, lovar dom ännu sämre väder, vindar upp till 18m/s.


Ronneby Navigations Sällskaps "filial" i Sandvig

Dag 33 Sandvig

Blåser det för mycket för och segla kan man alltid cykla.
Det blev inte hemsegling i dag heller, men vi sitter inte i sjön och trevligt sällskap har vi. Vi lånar cyklar av Lots-Kjell och Laila. Sedan cyklar vi till fyren vid Hammerodde och ned till Hammarhamnen. I Hammarhamnen slår vågorna över piren, så det hade inte varit någon höjdare och gett sig iväg idag. När vi kommer tillbaka till Sandvig, kommer vågorna på något konstigt vis in i hamnen. Det rycker och sliter i båten där hon ligger, fendertarna är platta som pannkakor, vi får dra extra förtöjningslinor. Vi kan inte komma längre in i hamnen p.g.a. djupet. Det är konstigt att vågorna kan komma in här, hamnen ligger åt norr och vinden är sydlig. På kvällen mojnar det något och vi går upp och lyssnar på blues.

Dag 34 Sandvig - Ronneby

Äntligen
Vi har ställt klockan för att lyssna på sjörapporten på morgonen. Redan när vi vaknar märks det att vinden avtagit, och sjörapporten lovar bara svag vind. Vi säger hej till de andra och lovar att höras av på VHF-radion om ett par timmar, dom vill veta våghöjden, för att dom eventuellt också ska gå hem, några via Simrishamn. Det blir motorgång först, vi räknar med vind när vi kommer en bit från Bornholm som läar för den sydliga vinden. Men ack vad vi bedrog oss, den lilla vind som fanns mojnade till 0m/s. Våghöjden var inte något större problem, vilket vi rapportera till RNSarna på Bornholm. Lite konstigt att sjön lägger sig så snabbt, det var väldigt hög sjö igår. Nu hittar vi läckaget som ställde till det vid Höllviken, det är kylvatten från motorn, närmare bestämt vaccumventilen som läcker och det är enkelt att åtgärda. Efter 9 timmars motorgång är vi innanför Stora Ekön i Ronnebyskärgård, då kommer vinden, men då är vi nästan hemma i Angelskog.

Svenne Lindström